Ni som känner mig vet att min morfar gick bort nyligen nästan 90 år gammal, och ni vet också att han stod mig mycket nära. Min mamma har i flera år talat om att hon skulle vilja att Mikael Wiehes Ska nya röster sjunga skulle spelas på morfars framtida begravning. När morfar så blev sjuk och vi började förstå hur det skulle komma att sluta började jag lyssna på låten och då slutet närmade sig gick den på repeat i hörlurarna.
När allt var över bestämde jag mig för att som en hyllning till morfars fackliga och politiska engagemang och hans person spela in en egen version av låten. Den versionen skulle också komma att spelas på begravningen.
Detta är Mikael Wiehes ord, men det är min hyllning till morfar.
Läs vidare nedan för ytterligare information. Läs mer ›
What the hell, jag hade tänkt hinna ta om några delar och finputsa lite mer innan jag publicerade den här låten, men det kommer hela tiden något annat som måste göras. Som vanligt en liten omarbetning av en låt som skrevs någon gång under den senare halvan av nittiotalet. Enjoy!
Eftersom alla låtar jag hittills lagt ut här härstammar från nittiotalet är det väl inte mer än passande att den här sidan ständigt är ”under construction”. Ni vet, som alla webbsidor var i tidernas begynnelse. Jag hade tänkt hinna finputsa och översätta och fixa en logga och allt såntdär, men nu skiter jag i det för tillfället och tar det allt eftersom istället. Deal with it!
Well, well. Ännu ett alster från byrålådan. Nya ackord, bitvis ny text och några förändringar i melodin sedan jag skrev den någon gång i mitten av nittiotalet, men det räknas nog fortfarande som samma låt tror jag 🙂
Första inspelningen med min nya akustiska gitarr och min nya elbas. Trots att jag varit basist i några punkband i tidernas begynnelse har jag aldrig ägt en bas förrän nu. Man kan säga att det var på tiden!
Uppdatering 2011-02-06: Lagt till trummor, en extra gitarr och ny sång.
Och kom igen nu, dela på Facebook tills musknappen glöder!
Efter 12 år är så dags för ett nytt alster. Nytt och nytt; hittade den på ett kassettband jag spelade in hemma i pojkrummet 1997, men texten har jag skrivit om en del.
Mobba inte sologitarren; there’s a first time for everything!
Jag kommer säkert att fortsätta pilla och mixa och lägga till och dra ifrån innan jag känner mig nöjd, men såhär låter den just nu 🙂
Var på 4sound idag på förmiddagen och inhandlade ett Apogee ONE. Skall tydligen vara rysligt bra, och efter några snabbtester kan jag inte annat än hålla med. Räcker och blir över för mina behov 🙂
Våren 1999 tillbringade jag en vecka i Dimrakk Studios i Umeå med att spela in min första (och hittills enda) demoskiva. Resultatet blev One Size Fits All. En, om man får säga så om sin egen produkt, rätt charmig historia.
Jag har aldrig varit speciellt mycket för att stå på scen, men att spela in i studio var nog bland det roligaste jag gjort; omtagningar, överdubbningar, arrangemang och mixning – otroligt spännande och givande.
Visst, det finns fel och brister, men mer kan man väl inte begära?
Spår
1. Society of Technology
2. The Looser
3. Don’t You?
4. Leaving
5. Broken Dreams
6. Your Worst Enemy
7. Again
Albuminformation
Alla låtar är skrivna av Anders Milton.
Inspelat i Dimrakk Studios 1999
Producerat av Nik Carlsson och Anders Milton
Mixat av Nik Carlsson
Mastrat av Hans-Erik på Hitverksta’n
Omslagsbild fotograferad och redigerad av Anders Milton
Medverkande
Anders Milton – Akustisk gitarr och sång
Nik Carlsson – Programmering, bas, elgitarr, sologitarr, cymbaler på Don’t You
Anna Wahllöf – Tvärflöjt på Your Worst Enemy
Sofia Elwér – Fiol på Leaving
Kim-Are Olaussen – Trummor på The Looser
Nu när suget att ta tag i musicerandet hoppat på mig har jag tagit tillfället i akt att dra igång en blogg. Ännu en i raden av alla bloggar jag försökt hålla vid liv genom åren, men till skillnad från mina tidigare försök har denna en inriktning; min musik. Planen är inte att denna blogg skall uppdateras regelbundet, utan endast när det finns något nytt att presentera. Vilket antagligen kommer att bli hyfsat sällan.
